Onsdag 26 april 2017
Matens och dryckens historia – Hattparad
Säsongens sista Auroraträff gick av stapeln på sedvanligt vis i de vackra frimurarsalarna. Diktläsning och orgelmusik i den magnifika Johannessalen med sin stjärnhimmel inledde kvällen som sedan fortsatte med en underhållande föreläsning och god mat.
Denna afton gästades vi av professor emeritus Kalle Bäck, Linköpings Universitet. Kalles ämne är i första hand svensk folklivshistoria. Kungar och krig och annat storslaget är inget för Kalle. Han har sitt hjärta bland torpare, statare och annat vanligt, löst folk. Författare är han också och har bland annat skrivit böcker om så viktiga ting som Utedasset som social inrättning och Den besvärliga svärmodern.
Torparparet Jonas och Anna-Stina på torpet Hättan vid Tornby fick stå modell för kvällens föreläsning. Jonas och Anna-Stina levde på 1800-talet och bodde och brukade ett av Sveriges 100.000 torp. En stor andel av Sveriges 3,5 miljoner invånare var alltså torpare på den här tiden. Till detta kom en ansenlig mängd statare. Med andra ord var Sverige ett mycket fattigt land för tvåhundra år sedan.
Det som ställdes fram på bordet hos Jonas och Anna-Stina är inget som vi skulle trå efter. Korngröt och kornbröd till frukost. Rovor och salt sill eller salt fett fläsk till middag och kornvälling till kvällsvard. Dag ut och dag in! Söndag som vardag!
Endast under storhelgerna varierade kosten. Till jul bjöds färskt, fett fläsk som torpets gris fick släppa till och man åt hela grisen – huvud, fötter, öron och allt. Och till påsk var det hönsens tur att leverera. Då hade de kacklande varelserna hittat lite gröna strån att picka i sig, vilket satte fart på värpandet igen efter vinterns äggtorka. Då åt folket med stor förtjusning ägg.
Till all denna salta mat gick det naturligtvis åt en ansenlig mängd dryck. Då vattnet var för lortigt och mjölken för värdefull fick det bli öl, mjöd och brännvin. Och det gick åt mycket! Man förstår att barnen blev väl alkoholvana redan från livets start. Det var med andra ord, som vi kan förstå, ett tufft liv som levdes bland torpare och statare under äldre tider i Sveriges rike.
Vad Jonas och Anna-Stina tyckt om den delikata måltid som de hattprydda Aurororna tryckte i sig, det får vi aldrig veta.
Och sist men inte minst – ett varmt tack till alla Boysen som servat oss Auroror vid våra träffar!
Vid pennan
Anna-Karin Cardell
